| Abstract: | En vårdform ofta presenterad med positiva förtecken är palliativ vård. Den palliativa vården kan kort beskrivas som lindrande vård i livets slutskede. De vårdtagare som i första hand får ta del av denna vårdform har en diagnosticerad obotlig cancersjukdom. Den palliativa vården syftar inte till att bota patienten, utan målet är att lindra symtom och öka patientens välbefinnande. Palliativ vård beskrivs ofta som en helhetsvård där man ser till hela människan och allt som är förknippat med att vara människa. Patientens autonomi, livskvalitet, värdighet och delaktighet framhålls också som viktiga delar i vården.
I min text fokuserar jag hur delaktighet kan se ut och definieras i praktiken samt hur vårdtagare kan definieras som en ”bra” respektive ”besvärlig” vårdtagare utifrån hur hon/han hanterar sin delaktighet och autonomi. En slutsats är att det inte räcker med att vara delaktig eller autonom för att betraktas som en ”bra” vårdtagare, man bör även hålla sig inom frihetens ramar för att få denna tillskrivning.
Min empiri grundar sig på observationer och intervjuer jag gjort under sammanlagt sex månader när jag följt arbetet vid tre olika enheter för palliativ hemsjukvård. Utöver dessa observationer och intervjuer har jag också tagit del av olika styrdokument på enheterna, samt utredningar, lagar, rapporter och direktiv vilka anger vårdens ideologiska och organisatoriska ramverk. |
Ph.D., Lic. Theses
