Trygghetsprinciper och fysisk planering

Spatial configuration influences patterns of movement in space, and movement is by far the dominant form of space use...If space is designed wrongly, the natural patterns of social co-presence in space are not achieved. In such circumstances, space is at best empty, at worst abused and a source of fear (Hillier 1996:142).

Det fanns ingen som kunde hjälpa oss. Det var mörkt ute när det hände. Jag tror att mörkret bidrog till att gänget gav sig på oss, för då är det ingen som ser dom. Det är inte så många som är ute på kvällen, bara de som rastar hunden och sen ungdomar. Det kan vara gamla par ibland som är ute och går, men det är inte så sent. Vuxna är inte ute på kvällen (Flicka, 15 år).

Utgångspunkten i Space Syntax är att rädsla och risk vid förflyttning utomhus reduceras genom befolkade utemiljöer, samtidig närvaro (eng. co-presence) av människor i transportrummet. Människor förknippar trygghet med platser där andra människor finns närvarande och rör sig. Anledningen till det är att de uppfattar att den samtidiga närvaron av andra förebygger risk eftersom de föreställer sig att förövare inte vill ha några vittnen eller störas i sina förehavanden av människor som kan ingripa. Om människor ändå utsätts så representerar just närvaron av andra möjligheten att påkalla dessas uppmärksamhet och få hjälp. Närvaron av andra fungerar således som en form av social kontroll som inte nödvändigtvis bygger på att människor känner varandra, utan en kontroll mellan obekanta (Hillier 1996:138-170).

Människors uppfattningar om riskers sociala mekanismer, närvaro och frånvaro, stämmer också relativt väl med var och när brott mot person inträffar utomhus. Våldsbrott inklusive våldtäkt sker just på platser och vid tidpunkter där det är folktomt såsom vid busshållplatser, gångtunnlar och gångvägar sent på kvällen. Det är också välkänt att rån i funktionsblandade innerstadsmiljöer inte sker på de mest trafikerade stråken utan på bakgator och i gränder. De sker också i högre utsträckning på kvällen när affärer har stängt och utemiljön tömts på en stor andel människor (Hillier & Shu 1999, Hillier 2004, Jones & Fanek 1997). Detta är inte mer anmärkningsvärt än att det i arbetsområden och handelsområden som töms på människor efter arbetsdagens slut krävs stängsel och skalskydd på byggnader och vaktbolag som övervakar området.

I transportrummet kan närvaron öka enligt två grundprinciper. Den ena principen är att öka rörelsekonomin, mängden människor som förflyttar sig på vägnäten. I bostadsområden handlar rörelseekonomin om att se till att invånarnas rörelsemönster integreras rumsligt och visuellt i så hög grad som möjligt; exempelvis att transportrummet utformas så att människor som går, cyklar, åker buss eller bil ser varandra. I bostadsområden utgörs de flesta destinationer av just bostadshus vilket innebär att ett betydande rörelsemönster uppstår vid husens entréer. För att förbättra den samtida närvaron utomhus bör vägar dras så att det rörelsemönster som uppstår när människor går ut och in genom bostadshus överlappar rumsligt med förbipasserande som ska till destinationer längre bort.

 

 
Tanneforsvägen
Bilden är från centrumgatan i den äldre stadsdelen Tannerfors i Linköping. Trots att Tannerfors är en liten stadsdel med omkring 4000 invånare är rörelseekonomin hög på centrumgatan. Stadsdelen är byggd kring denna centrumgata som också används för genomfartstrafik till andra stadsområden. Andra faktorer som bidrar till rörelseekonomin är trafikintegreringen samt att invånare tar sig till och från sina bostadshus i närliggande kvarter via tvärgator.
 
Engelskagatan
Bilden är från en äldre bostadsgata i stadsdelen Tannerfors. Gatan uppfyller båda trygghetsprinciperna genom gatubebyggelse och trafikintegrering. Gatubebyggelsen innebär att de som går in och ut ur husen möter förbipasserande.

 

Den andra principen handlar om att åstadkomma rumsliga och visuella kontaktytor mellan boende inomhus och förbipasserande utomhus. De som förflyttar sig utomhus ska kunna förvänta sig att de som befinner sig inomhus kan se och höra dem så att de kan påkalla deras uppmärksamhet om det skulle hända dem något. Som förbipasserande bör de se och ha nära tillgång till husens entréer. Av erfarenhet vet förbipasserande att de kan förvänta sig viss närvaro i form av människor som går in och ut. Synlighet och närhet till entréer är också viktigt för att veta att det går att snabbt ta kontakt med människor inomhus vid behov. Marknära bostäder med dörrar direkt in till de boende förstärker den rumsliga relationen mellan människor inomhus och utomhus i jämförelse med entréer med portlås och trapphus. Vägar som direkt ansluter till privata uterum såsom trädgårdsytor representerar också närvaro. Principen handlar delvis om att expandera närvaron av de boende ut mot vägen där förbipasserande rör sig så att närvaron integreras i deras transportrum. Principen kan jämföras med restaurangägare och affärsinnehavare som ökar kontaktytorna med potentiella kunder genom skyltfönster, uppställda entrédörrar, uteservering, reklamskyltar och varuställ på gatan.

En stadstyp som till stora delar uppfyller dessa båda principer är den så kallade kvartersstaden. Det innebär att husen har en offentlig framsida med en mindre trädgårdsyta, med dörrar och entréer ut mot gatan och en privat baksida med större trädgårdsyta, alternativt gemensam gård. Gatorna är trafikintegrerade. De är relativt långa och förbundna med varandra enligt en rutnätstruktur, vilket innebär att många kan passera förbi till destinationer längre bort och i olika riktningar.

 

 
Animerad bild
 
Animerad bild: Till skillnad mot trädstruktur tunnar inte rutnät ut trafikflöden. Det är en konsekvens av att delsträckor används både för att nå aktuella destinationer längs dem och för att passera förbi. Det leder till högre rörelseekonomi på respektive delsträcka och därmed en högre närvaro av människor i transportrummet. Om sträckorna är trafikintegrerade ökar rörelsekonomin och närvaron ytterligare.
 
Radhusgata
Bild på villagata i Lambohov: Gatan uppfyller de båda trygghetsprinciperna genom gatubebyggelse och trafikintegrering, men den har inte planerats för att nyttjas av förbipasserande utan betjänar endast boende i närliggande hus. Det är en konsekvens av bilnätets trädstruktur vilket ger upphov till en bebyggelseform med geografiskt separata delområden.
 

 

De flesta modernt producerade bostadsområden uppfyller däremot inte dessa principer. Vägnät har en trädstruktur vilket innebär planering för att endast människor med närliggande destinationer (grannar) ska mötas i det fysiska rummet. Trädstrukturens princip är just att dela upp och separera människor geografiskt utifrån destination. Delområden med villor och radhus kan erbjuda trafikintegrerade transportrum med gatubebyggelse; framsidor av hus byggda ut mot gatan vilket medför rumsliga kontaktytor mellan människor inomhus och utomhus. Trädstrukturen innebär dock att de inte har planerats för att nyttjas av förbipasserande eftersom destinationerna är placerade längs korta lokalgator, återvändsgränder och säckgator. I modernt planerade bostadsområden karaktäriseras många flerfamiljshus av gårdsbebyggelse; att husens framsidor är byggda kring en gemensam gård. Förbipasserande är hänvisade till gång- och cykelnät dragna utanför bebyggelsen och där husen vänder baksidor eller gavlar mot detta nät. Husen omgärdas ofta av gröna friytor och buskage vilka skapar geografiska avstånd och fungerar som fysiska barriärer mellan boende inomhus och förbipasserande utomhus.

 

 
Som syns på bilden har även gång- och cykelnät en slags trädstruktur med särskilda gångar in till respektive bostadsgrupp. Strukturen medför att de som förflyttar sig på den aktuella gång- och cykelbanan inte möter de som går ut och in ur husen. Gång i bostadsområ i Lambohov
    Bild från Lambohov: Modernt producerade bostadsområden kännetecknas av trafikseparering och avsaknad av gatubebyggelse. Det gäller framförallt designen för flerfamiljshusområden. Närvaron av människor i transportrummet blir därmed låg.
 

 

När det gäller den första principen uppstår optimal trygghet vid ett kontinuerligt flöde av människor i transportrummet; d v s när en person passerar förbi så har redan en annan person trätt in i synfältet. Bostadsområden karaktäriseras dock av låg förflyttningsfrekvens på grund av den ensidiga boendefunktionen. Det är därför av vikt att inte tunna ut förflyttningarna ytterligare genom visuellt separata vägnät för olika trafikslag. Att åstadkomma ett kontinuerligt flöde i transportrummet är dock svårt så länge boendefunktionen dominerar bebyggelsen. I bostadsområden är det därför människor inne i husen som representerar kontinuerlig närvaro, framförallt kvällstid. Det är därför av största vikt att genom den fysiska utformningen åstadkomma rumsliga kontaktytor mellan förbipasserande utomhus och boende inomhus. För tonåringar är detta av särskilt vikt eftersom en hög andel av deras vardagliga förflyttningar inom bostadsområden sker just som förbipasserande.

 

 
Gångstig i Lambohov I bostadsområden med låg rörelseekonomin är det människor inne i husen som representerar kontinuerlig närvaro, framförallt kvällstid. Det är därför viktigt med gatubebyggelse på de nät som planerare tänkt sig att invånare ska använda för förflyttning inom området. Det saknas i Lambohov i likhet med i många andra modernt producerade bostadsområden.
 
  Radhusgata i Lambhov  
  Bilden är från ett radhusområde i Lambohov som utgör ett intressant undantag till övrig fysisk planering. Gång- och cykelnätet har gatubebyggelse, dvs en av trygghetsprinciperna är uppfylld. När man går passerar man väl synliga dörrar direkt in till de boende endast några meter från gångbanan. Man syns för dem inomhus och det är lätt att ta kontakt.