Ökad rörelsefrihet för pojkar och flickor inom transportsystemet

Projektet Ökad rörelsefrihet för pojkar och flickor inom transportsystemet har bedrivits av forskarassistent Åsa Aretun, Tema Barn, Linköpings universitet i samarbete med Teknik och Samhällsbyggnadsnämnden, Linköpings kommun. Projektet består av en forskningsdel finansierad av Vinnova, programmet Infrastruktur och effektiva transportsystem samt en tillämpad del finansierad av Vägverket, FUD Utmaning 3, Attraktiva tätorter och storstäder med bättre transportsystem. Projektet ingick inledningsvis i Vägverkets FUD område, Fånga kundbehov. Projektet motiverades av att de som främst brukar transportsystem i bostadsområden är just barn och unga och att det därför är angeläget att kartlägga deras behov.

Forskningsdelen huvudsyfte har varit att utforska pojkars respektive flickors (13-15 år) tillgång till det lokala transportsystemet avseende trygghetsaspekter. Det har innefattat kartläggning av vardagliga förflyttningar, dokumentation av trygga respektive otrygga platser/färdsätt/färdvägar samt konsekvenser såsom försvårad mobilitet och tillgång till viktiga funktioner i närmiljön. Den tillämpade delen har innefattat att utveckla en bostadsområdesanalys där problem och lösningar kring otrygghet i utemiljöer åskådliggörs och kan tillämpas av fysiska planerare. Denna publikation är ett resultat av det arbetet.

Projektet har bedrivits med utgångspunkten att trygghet hänger samman med hur människor upplever sin sårbarhet i tranportrummet där olika sociala faktorer såsom ålder, kön, klass och etnicitet samverkar med varandra. Projektet fokuserade inledningsvis på ålder och genus. De första empiriska resultaten pekade dock entydigt på att klass och boendeform i kombination med ålder hade störst betydelse för trygghet respektive otrygghet vid förflyttning utomhus. Risker som deltagarna i projektet angav som viktigast, som begränsade och försvårade deras rörlighet och tillgång till närmiljön bestod av kränkningar, ofredande, trakasserier, rån, hot och fysisk våld av jämnåriga kompisgrupperingar boende i samma bostadsområde. Dessa risker drabbade framförallt deltagare boende i hyresrätt. I det vidare analysarbetet ändrades därför projektets teoretiska och analytiska inriktning. Empiriska resultat fick också förankras i andra typer av forskningsinriktningar än vad som ursprungligen planerades för; forskning inom sociologi, socialt arbete och kriminologi om gängbildningar, ungdomsproblem och ungdomsbrottslighet i bostadsområden.

En annan central utgångspunkt som varit bärande för projektet är att människor, både barn och vuxna, bedömer trygghet och tillgänglighet utifrån ett helhetsintryck av den omgivande fysiska miljön och där de ger den sociala innebörder. Mot bakgrund av denna utgångspunkt formulerades projektet som ett alternativ till forskning där syftet är att utveckla modeller såsom TVISS, Tillgänglighetsvillkor i svenska städer (Reneland 2004) inom vilka trygghet mäts kvantitativt i form av exempelvis höjd på buskage och belysning. Sådana parametrar riskerar att inte korrespondera med brukares egna och mer komplext sammansatta erfarenheter av trygghetsproblem. Risker är sociala fenomen eftersom de utspelar sig mellan människor, mellan utsatta och de som utsätter. Ett brukarperspektiv kräver därför en design som kan hantera samspel mellan människor i uterummet samt hur detta samspel påverkas av olika faktorer i den fysiska miljön.

Denna del av projektet har varit explorativt. Hur socialt liv påverkas av fysisk miljö och vice versa har länge varit föremål för vetenskapliga diskussioner och meningsskiljaktigheter inom forskarsamhället. Diskussionerna innefattar de båda extrema ståndpunkterna att den fysiska miljön determinerar socialt liv alternativt att den inte har någon inverkan alls. Den förra karaktäriserar viss arkitektur- och bebyggelseforskning och den senare samhällsvetenskaplig forskning. Det explorativa i projektet har bestått i att analytiskt föra samman samhällsvetenskapliga forskningsfält som problematiserar rumsliga aspekter med transport-, bebyggelse- och arkitekturforskning som beaktar sociala dimensioner. Syftet har varit att kunna förstå och förklara hur samspel mellan det sociala och fysiska genererar risker för tonåringar i bostadsområden. En betydande svårighet i detta sammanhang har varit att forskningen, oavsett riktning nästan uteslutande fokuserar på ungdomar som risk, inte som utsatta.