Bostadsområdesanalys – inledning

Gång- och cykelvägarna går genom grönområden. Folk bor inte där och det kan hända vad som helst där. Jag går hellre mellan husen för att det bor folk där och det händer väl inte så mycket där. Bussgatorna är också säkrare. Det är mer upplyst och det kommer mer folk eftersom de åker i bilarna. Man hinner se gängen i tid och kan sticka (Pojke, 15 år).

Jag är mest rädd när jag går av bussen. Dom som man är rädd för kan både vara i bussen och gå av samtidigt som en själv eller stå vid bussen, eller att dom sitter och planerar på bussen. Jag tycker att dom inte är riktiga gäng egentligen utan bara idioter som går omkring och rånar folk på kvällen när dom är fem pers mot en liksom (Pojke, 14 år).

De transportrum som deltagarna i Lambohovsstudien förknippade med risker att utsättas för kränkningar, hot, våld och rån av dominanta kompisgrupper har markerats rött på flygbilden. Transportrummen utgörs i första hand av gc-nätet som förbinder centrala faciliteter med varandra: centrum, skolor, bussgator och busshållplatser. Dominanta kompisgruppers vardagliga markanvändning och rörelsemönster bestod av att umgås på dessa platser; på centrumgatan med sitt torg, på skolgårdar, på busshållplatser och längs med bussgatorna samt att röra sig mellan dem på omliggande gc-nät. Detta nät erbjuder även idag förflyttning mellan delområden och centrala faciliteter samt mellan delområden. Deltagarna hade behov av att röra sig på gc-nätet inom det rödmarkerade området för att själva utnyttja faciliteter och för att förflytta sig till och från kompisar.

 

 

Riskområden, färdväg

Vid A ligger det egna hemmet och vid B ligger kompisens hem. De röda pilarna visar planenlig färdväg på gc-nätet vars funktion är att förbinda delområden med varandra. De gula pilarna visar den färdväg/omväg som tas för att undvika risker.

Omvägen 1) Lokalgator inom villaområden.2) Gröna stråk i utkanten av bebyggelsen där vuxna kan finnas på kvällen för att rasta sina hundar.
3) Gårdar och på framsidor av hus som har planerats för att endast användas av boende.


 

Störst sannolikhet att stöta på dominanta grupper samt minst möjlighet till skydd lokaliserade deltagarna till gc-nätet i det centralt placerade grönområdet samt gc-nätet längs bussgatorna. I Lambohov använde så kallade mopedgäng bussgatorna kvällstid. De åkte också på gc-nätet i det rödmarkerade området. Bussgatorna var användbara för dem eftersom biltrafiken är låg, bland annat som konsekvens av trafikplaneringen vilket gör att bussgatorna inte kan användas för genomfartstrafik. Bussturerna går också mer sällan på kvällen. Mopedgängen karaktäriserades också av att de hade ett dominant förhållningssätt till jämnåriga.

Gc-nätet i det gula området kopplades också samman med risker eftersom dominanta grupper använde dem för förflyttning mellan varandras bostäder samt till och från det rödmarkerade området, men sannolikheten att stöta på dem bedömdes som mindre än i det rödmarkerade området. Deltagarna bedömde att riskerna var större på kvällen eftersom dominanta grupper ökade sin närvaro i uterummet i kombination med allt mindre vuxna utomhus. Störst risker uppstod sent på kvällen med början från åtta- och niotiden då närvaron av vuxna utomhus var i stort sett obefintlig. Dessa tidpunkter sammanföll med när det var dags för de flesta tonåringar att bege sig hem från kompisar (på helgerna ännu senare) vilket i regel innebar att förflytta sig ensam och därmed störst sårbarhet. Exempelvis avstod en del från att träffa kompisar ibland på grund av den riskabla hemgången. Flickor anlitade ibland föräldrar som fick komma och hämta/möta dem. De flesta pojkar sökte inte sådan hjälp utan bar istället sin rädsla och oro med sig vid förflyttning, vilket gjorde dem mer utsatta för risk. Det ingår i samhälleliga normer kring manlighet att inte vara rädd, vilket leder till svårigheter för pojkar att hantera risker.

Dominanta grupper orienterade sig mot, ville se och synas för jämnåriga i uterummet. De rörde sig och höll aktivt utkik efter tonåringar att rikta negativa handlingar mot. I det rödmarkerade området kopplas gång och cykelvägar från olika vädersträck samman, vilket medförde betydande svårigheter att undvika det helt för tonåringar som rörde sig mellan delområden i Lambohov. Andra tonåringars synlighet var en anledning till det rödmarkerade områdets attraktion för dominanta grupper. Dominanta grupper var också orienterade mot att umgås på platser och att röra sig i transportrum där vuxna saknade insyn och kontroll. De försökte särskilt undvika vuxna som visuellt och rumsligt kunde kopplas till bostadshus, privata hem. Det var också framförallt dessa vuxna som andra tonåringar förknippade med riskprevention samt möjligheter att få hjälp. Centrumgatan med sitt torg var attraktivt för dominanta grupper eftersom gatubebyggelsen inte bestod av bostäder i markplan. Gc-nätet i det rödmarkerade området var även attraktivt ur den synvinkeln eftersom vuxnas rörelseekonomi var låg samt att rörelsemönstret när boende passerar in och ut genom husen inte överlappade med förbipasserande på detta nät. Gc-nätet, inkluderat bussgatorna saknade också gatubebyggelse. Istället anslöt det till gröna friytor och buskage – d v s transportrummet saknade rumsliga och visuella kontakter med vuxna inomhus.

På grund av den fysiska planeringen hade framförallt tonåringar i flerfamiljshus svårigheter att transportera sig i Lambohov utan att passera förbi det rödmarkerade och gula området eftersom de bodde inom dessa områden. Men även tonåringar i radhus och villor, placerade i bostadsområdets utkanter kunde ha svårigheter beroende av i vilka delområden deras kompisar bodde. Deltagarna i Lambohovsstudien hanterade risker genom att förflytta sig i transportrum tänkta för boende i närliggande hus. Många flerfamiljshus hade långsmala gårdar, vilket gav dem karaktär av gatubebyggelse. De flesta flerfamiljshusområden bestod även av marknära bostäder, dörrar i markplan direkt in till de boende. Närvaron av vuxna i form av rumsliga och visuella kontaktytor mellan inomhus och utomhus var således god i detta transportrum. En vanlig strategi var att förflytta sig inom gårdarna, delområde för delområde, i riktning mot aktuell destination. En annan strategi var att förflytta sig på korta lokalgator med gatubebyggelse genom villa och radhusområden. För tonåringar i flerfamiljshus innebar det i regel stora omvägar eftersom dessa områden låg i Lambohovs utkanter.

 

 

 

Gårdsbebyggelse

Eftersom vuxnas utomhusvistelse och rörelseekonomi på gc-nätet var lågt handlade deltagarnas omvägar i de flesta fall om att söka sig till transportrum som innefattade rumsliga och visuella kontakter med vuxna inomhus. De valde lokalgator med gatubebyggelse och med närhet till dörrar direkt in till de boende. De valde att transportera sig genom gårdar med marknära bostäder och även här, helst dörrar direkt in till bostaden. Många flerfamiljshusområden i Lambohov är byggda enligt det danska bostadskonceptet tæt/lav med långsmala gårdar, vilket medför rumslig närhet till människor inomhus.
 

 

Dessa två strategier kunde kombineras för att ta ut den geografiska riktningen mot aktuell destination. Ofta var det dock nödvändigt att också kombinera andra, om än inte lika trygga strategier för att nå önskad destination. Dessa strategier innebar att istället för att använda sig av gc-nätet förflyttade sig tonåringarna på korta lokalgator som ledde in till parkeringsanläggningar (och därefter in mot gårdarna) samt val av gc-nätet längs bussgatorna framför gc-nät draget genom grönområden för vissa delsträckor. Dessa transportrum innebar att rumsligt och visuellt integrera sig med potentiell buss/biltrafik. Kvällstid var dock rörelseekonomin på dessa nät mycket låga, men sannolikheten att möta någon vuxen var trots allt större i dessa transportrum än på gc-nät utan rumslig anknytning till motortrafiknätet. Att transportera sig på eller längs med detta nät förknippades också med möjligheter till flykt. Av trafiksäkerhetsskäl är detta nät, framförallt bussgatorna, breda, raka, med rensade och upplysta vägrenar. Bussgatorna har gc-nät på båda sidor av vägen. Det erbjuder möjlighet att upptäcka dominanta grupper i tid och avvika från vägen eller hålla fysiskt avstånd genom att byta till motsatt sida. Flyktstrategier bedömdes dock som mindre säkra än att integrera vuxna inomhus i transportrummet genom att transportera sig nära husens framsidor. Ett problem med flyktstrategin var också mopedgäng som snabbt hann ifatt.

 

 
Riskområden, rörelser, näst bästa
Bilden visar exempel på deltagarnas andrahandsval avseende transportrum från destination A till B. Deltagarna i studien valde i första hand transportrum som innefattade rumsliga och visuella kontakter med boende inomhus. Det var i regel dock inte möjligt att ta sig från en destination till en annan genom enbart sådana transportrum. Deltagarnas andrahandsval var transportrum där det fanns sannolikhet, om än liten för överlappning med vuxnas förflyttningar. De valde bussgatorna även om turtätheten var låg på kvällen. Bussgatorna användes också av bilar på väg till och från närliggande delområden. De valde också att gå på lokalgator in till parkeringar och genom parkeringarna in till bostadshusens gårdar.
 

 

Störst trygghet förknippade deltagarna med de transportrum där båda trygghetsprinciperna var uppfyllda i form av gatubebyggelse och trafikintegrering. Det var lokalgator i villa- och radhusområden. Som tidigare poängterats var de placerade i utkanten av bostadsområdet, med närhet till uppsamlingsvägen. Anledningen till det är att bilinnehav beräknas vara större i privatägt boende beroende på inkomstnivå. Områdenas placering gjorde det svårt för tonåringar i flerfamiljshus att använda dem som transportrum.

I Lambohovsstudien fanns tendensen att tonåringar i samma upplåtelseform var kompisar med varandra. Många i villor och radhus bodde i delområden som låg nära varandra. Dessa tonåringar behövde sällan passera det gul- och rödmarkerade området för att umgås, utan förflyttade sig mycket på lokalgator inom dessa områden. De bedömde Lambohov som ett betydligt tryggare område att växa upp i än tonåringarna som bodde i flerfamiljshus. Det fanns också kompisrelationer mellan tonåringar i olika upplåtelseformer. De umgicks nästan uteslutande hos den eller de som bodde i villor och radhus eftersom de kunde vara mer ifred från föräldrar där pga större bostadsyta. Även det innebar att tonåringar i villor och radhus sällan behövde röra sig inom det gula och rödmarkerade området till flerfamiljshusområdena.

 

 
Lagrörelser, ekonomi  
  Tonåringars förflyttningar har planerats att ske i den här typen av transportrum: Gång- och cykelnät med låg rörelsekonomi och brist på rumsliga och visuella relationer till människor inne i husen.  
 

 

Sett från trafikplaneringssynpunkt är den typ av förflyttningar som tonåringar i Lambohov ägnade sig åt tänkt att ske på gc-nätet. Tonåringarna i studien förknippade det med störst risker pga frånvaro av människor, med betoning på vuxna i transportrummet. Samtliga strategier som redogjorts för gick ut på att undvika gc-nätet i så stor utsträckning som möjligt.

Lambohov är ett bostadsområde. Det leder till låg rörelseekonomi generellt sett eftersom området inte fylls på med människor utifrån som en konsekvens av att det saknas andra funktioner. Lambohov är vidare låg- och glesbebyggt, med mycket gröna friytor mellan husgrupper. Det leder till låg befolkningstäthet, vilket i sin tur bidrar till låg rörelseekonomi på näten som betjänar olika delområden. Trafikseparering i form av geografiskt separata vägnät för olika trafikslag reducerar rörelseekonomin i transportrummet på respektive nät. Biltrafiknätet har en trädstruktur kombinerat med principen om utifrånmatning (uppsamlingsvägen) vilket leder till låg rörelseekonomi i bostadsområdets inre där just gc-nätet är förlagt.

Dessa geografiska strukturer ger en del av förklaringen till varför så få människor rörde sig i gc-nätets transportrum. Till det kommer gc-nätets placering i förhållande till bostadshusen och det rörelsemönster som uppstår när människor går ut och in genom husen. Villa- och radhusområdena karaktäriseras av offentliga framsidor mot lokalgator, med entréer och mindre trädgårdsytor där människor kan passera förbi. Baksidorna är privata, markerade med större trädgårdar. Flerfamiljshusen saknar offentliga framsidor: både framsida och baksida är markerade som privata ytor. Vissa ytor var privata för de enskilda boende, vissa gemensamma för samtliga boende runt gården (halvprivata). Boende länkades till gc-nätet draget med avstånd till bostadshusen genom separata gångvägar som inte är tänkta att användas av förbipasserande. Bostadshusen vänder också baksidor och gavlar mot detta nät. Det medför fysiska barriärer mellan boende inomhus och förbipasserande utomhus. Till skillnad mot lokalgator i villa- och radhusområden innebär det också att det rörelsemönster som uppstår när människor går in och ut genom husen inte överlappar med förbipasserande. Gc-nätets trygghetsproblematik i Lambohov genereras således via en kombination av geografiska strukturer på olika nivåer vilka rör både trafikplanering och bebyggelsedesign.