Files: Fulltexten av nedanstående rapport med filmer ”inbakade” i filen finns tillgänglig för nedladdning under denna direktlänk: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-52504. Genom att klicka i menyn till vänster finns rapporten i html-format med text, bilder och filmer.
   
Author: Åsa Aretun
Title: Ungdomars utsatthet i bostadsområden: Trygghetsprinciper för fysisk planering
Language: Svenska
Issue: 11
Publisher: Linköping University Electronic Press
Year: 2009
Available: 2009-12-28
No. of pages : 53
Series: Linköping University Interdisciplinary Studies
ISBN: 978-91-7393-436-7
ISSN (online): 1650-9625
ISSN (print): 1650-9617
Förord: I Ungdomars utsatthet i bostadsområden: Trygghetsprinciper för fysisk planering presenteras verktyg för analys av hur den fysiska planeringen av vägnät och bebyggelse bidrar till trygga respektive otrygga transportrum i bostadsområden samt hur dessa kan förändras för ökad trygghet och tillgänglighet. Den typ av bostadsområden som behandlas karaktäriseras av en modern, ofta benämnd funktionalistisk stadsplanering. När det rör brukare fokuseras trygghetsbehov för de invånare som förflyttar sig mycket utomhus, som har sociala nätverk och bedriver ett rikt socialt liv i bostadsområden. Många tonåringar är flitiga brukare av bostadsområdens utemiljöer. I grunden hänger det samman med att barns uppväxt inom modern stadsplanering har organiserats för att till stor del utspela sig lokalt genom att grundskolor, tillika barnomsorg och fritidsverksamhet har förlagts inom bostadsområden. Det kan jämföras med planeringen för förvärvsarbetande vuxna, innefattande vardagliga resor mellan stadsområden såsom mellan bostadsområden och arbetsområden. I skolan träffar barn jämnåriga som de blir kompisar med och som de umgås med på fritiden. En stor del av deras vardagliga förflyttningar handlar om att röra sig mellan kompisar boende på olika håll i bostadsområdet. Med ökad ålder förflyttar sig barn alltmer på egen hand och allt senare på kvällen.
    Den dominerande bilden idag av tonåringar, och framförallt tonåringar i låginkomstområden, är att deras utomhusvistelse innebär risk för egendom och för andra invånare i bostadsområden. Det hänger samman med att majoriteten brott i dessa utemiljöer begås av tonåringar som själva bor i området. Det rör sig emellertid om en minoritet. Majoriteten tonåringar begår inte brott. Under senare år har det alltmer uppmärksammats att brott som tonåringar begår i närmiljön ofta riktas mot jämnåriga. Det gäller framförallt kränkningar, trakasserier, ofredande, hot och våld samt personrån. I likhet med ungdomsbrottsligheten i stort utförs dessa risker kollektivt, i grupp vilket ökar tonåringars utsatthet. Risker förekommer både i skolan och på fritiden. På fritiden sker de utomhus och är direkt kopplade till förflyttning. Det är denna risksituation som fokuseras i publikationen. Publikationen belyser hur den fysiska planeringen som utmärker många moderna bostadsområden underlättar uppkomsten av problematiska kompisgrupper samt medför svårigheter för andra tonåringar att undvika risker och att skydda sig. I publikationen synliggörs också att vanliga brottsförebyggande åtgärder utgår från vuxnas trygghetsbehov, rörelsemönster och markanvändning och där dessa ofta förvärrar risksituationen för tonåringar. De förändringar av fysisk planering som föreslås motverkar inte de mål som vill uppnås genom konventionella åtgärder, utan erbjuder alternativa lösningar, något som gynnar fler invånare, livsstilar och rörelsemönster i bostadsområden.
    Publikationen är ett resultat av forskningsprojektet Ökad rörelsefrihet för pojkar och flickor inom transportsystemet som bedrivits av forskarassistent Åsa Aretun vid Tema Barn, Linköpings universitet i samarbete med Teknik och Samhällsbyggnadsnämnden i Linköpings kommun, och som finansierats av forskningsrådet Vinnova och myndigheten Vägverket.
REFERENCE TO THIS PAGE:
Aretun, Åsa (2009). Ungdomars utsatthet i bostadsområden: Trygghetsprinciper för fysisk planering. http://www.ep.liu.se/ea/is/2009/011/. ()