Handlingsutrymmet mellan belysning och blandstaden

Att utveckla bostadsområden till funktionsintegrerade stadsområden ingår i nuvarande stadsutvecklingstrender (se t ex Bellander 2005). En av flera kvaliteter man vill uppnå är områden som är befolkade dygnet runt och därigenom ger goda förutsättningar för trygghet. Den största delen av människors markanvändning består just av förflyttning mellan funktioner. Funktionsblandade områden t ex stadscentra har i regel högre rörelseekonomi och de besöks av många människor utifrån, medan motsatsen råder för bostadsområden. Rörelseekonomin kan vara hög i ett arbetsområde eller handelsområde dagtid, men förvandlas till en spökstad när verksamheterna har stängt. Termen sovstad, som ibland används för bostadsområden refererar till att en stor andel av invånarna inte rör sig mycket utomhus när de befinner sig i området. Den mesta tiden tillbringas inomhus med fokus på hem och privatliv (Childress 2004). Offentligt liv praktiseras i andra typer av stadsområden. Det är en konsekvens av en funktionalistisk planering där staden delas in i specialiserade zoner för olika ändamål såsom arbete, boende, rekreation och handel, privat och offentligt.

     

     
  Mjärdevi  
  Bilden är tagen från arbetsområdet Mjärdevi nära Lambohov, som under kvällar och helger förvandlas till spökstad.  
     
  Tornby  
  Bilden är tagen från det stora handelsområdet Tornby i Linköping som även det förvandlas till spökstad när affärerna har stängt.  
 

 

Den funktionella zonindelningen är tätt sammanbunden med det moderna trafikplaneringsideal som i Sverige formaliserades i SCAFT 1968 – Riktlinjer för stadsplanering med hänsyn till trafiksäkerhet. Som beskrivits i tidigare avsnitt innefattar det utifrånmatning för biltrafiken, avsaknad av genomfartstrafik samt separata gång- och cykelvägar. Sedan 1950 talet har detta planeringsideal används för byggandet av nya bostadsområden även om arkitekturen varierat. Det möjliggjordes genom att nya områden kunde byggas på skogs- och åkermark, utan att det behövde tas hänsyn till äldre bebyggelse och vägnät. Andra stadsområden, exempelvis arbetsområden och handelsområden har byggts upp kring samma trafikplanering. Varje område har med egna in/utfarter länkats till stadens huvudnät för transporter mellan stadsområden. Kommunal översiktsplanering karaktäriseras av att denna trafikplanering bildat strukturell grunddisposition för hur områden och bebyggelse har utformats. Så länge som detta trafikplaneringsideal används för bostadsområden är det svårt att i praktiken åstadkomma befolkade uterum även om andra funktioner adderas. Trafikslag behöver integreras och vägnätens struktur behöver förändras om människors rörelsemönster ska överlappa i uterummet.

Som visats i analysen av Lambohov har detta bostadsområde goda möjligheter att utvecklas till en större och blandad stadsdel på grund av att avstånden inte är så stora till närliggande områden samt att det i Linköpings kommun behöver byggas en del nya bostäder och arbetsplatser. Samma goda förutsättningar har inte alla bostadsområden i Linköping eftersom avstånden till närliggande områden är längre. Idag är behovet av nybyggnation relativt litet i många svenska städer p g a låg eller obefintlig befolkningstillväxt. Att åstadkomma blandstaden inom överskådlig tid betyder i praktiken att flytta funktioner mellan områden. Kostnadsbilden för denna omvandling tillsammans med oförändrad trafikplanering kan förklara varför blandstaden inte genomförs i någon högre omfattning. I bostadsområden stannar åtgärder för ökad trygghet i regel vid bättre belysning och lägre buskage, d v s billiga åtgärder inom ramen för befintlig trafik- och bebyggelseplanering. Åtgärderna syftar främst till att försvåra för gärningsmän att gömma sig samt att åstadkomma flyktmöjligheter men löser inte grundproblemet med folktomhet.

Att förändra bostadsområden till funktionsintegrerade stadsområden kan ses som arbete på lång sikt. I den här publikationen pekas på att den rumsliga strukturen med fokus på de två grundläggande trygghetsprinciperna, utgör ett alternativt handlingsutrymme som befinner sig mellan det visionära konceptet om blandstaden och den konkreta belysnings- och buskagenivån. I områden där boendefunktionen dominerar finns alternativ till trädstruktur, gc-nät draget utanför bebyggelsen och geografiskt separata vägnät för olika trafikslag.