Forskningsdesign och genomförande

Projektet har varit utformat som en kvalitativ fallstudie, begränsad till en lokal miljö och med ett mindre antal deltagare. Deltagarnas rörelsemönster och risker har analyserats ingående i förhållande till den mångfald av olika slags utemiljöer och transportrum som inryms i bostadsområden. Syftet med designen har varit att genom komparation av olika typer av uterum kunna belysa komplexa samspel mellan sociala och fysiska faktorer som storskaliga studier har svårt att avtäcka eftersom tids- och platsbunden information går förlorad när data kvantifieras (jfr Burawoy 1998). Studien har utförts i bostadsområdet Lambohov i Linköpings kommun. Lambohov har byggts ut etappvis från 1979 och framåt. Bostadsområdet kännetecknas av olika upplåtelseformer (privatägda småhus, bostadsrätter och hyresrätter) samt olika hustyper. Variationen i fysisk design genererar olika uterum och erbjuder goda möjligheter till komparation mellan dem. Projektet startade med en inventering av områdets transport- och bebyggelsestruktur. Digitala flygbilder från kommunlantmäteriet samt översiktsplan och detaljplaner kombinerades med inventering i fält.

Deltagarnas ålder sattes till de yngre tonåren (13-15 år) eftersom tidigare studier ger vid handen att barns rörlighet vid denna ålder inte längre begränsas av trafikrisker och att därför andra risker kopplade till trygghet/otrygghet kan förväntas framträda tydligare i data. I studien ingick 21 deltagare, 11 pojkar och 9 flickor. Av deltagarna var det 10 som bodde i privatägd villa/radhus, 1 i bostadsrätt och 10 i hyresrätt.

Deltagarna rekryterades från de senare årskurserna från en skola i bostadsområdet. För datainsamlingen utformades ett skolprojekt Samhällsplanera Mera som pågick heltid i skolan under drygt två veckor. Uppdraget i skolprojektet bestod av att beskriva problem med utemiljön i Lambohov samt förslag på förbättringar. Deltagarna fick arbeta utifrån målet att unga i Lambohov ska kunna röra sig enkelt, tryggt och säkert på egen hand. Hur ska Lambohov göras om till en tryggare utemiljö som det går enkelt att röra sig i? Det var denna fråga som deltagarna skulle besvara i sitt uppdrag. Under skolprojektet inventerade deltagarna bostadsområdet genom fältstudier. De dokumenterade olika utemiljöer skriftligt och genom fotografering. De hade också tillgång till en digital flygbild över Lambohov med möjligheter till inzoomning på marknivå som de arbetade med under projekttiden. Varje deltagare producerade en rapport med förslag till förbättringar av området. Dessa rapporter överlämnades till Teknik- och Samhällsbyggnadsnämnden, Linköpings kommun under ett gemensamt seminarium. Vissa brister som deltagarna påtalade i sina rapporter åtgärdades: trasiga lampor, skräp, klotter och slitage.

I uppdraget ingick även att kartlägga egna förflyttningar under en vecka. Varje dag ritade deltagarna in sina förflyttningar i en flygbild i A3 format (fotostatkopia). Flygbilder valdes eftersom de innehåller all geografisk information till skillnad mot kartor där exempelvis stigar, vissa gångvägar, gårdar, buskage etc. inte är utmarkerade eller syns tydligt. Deltagarna fick numrera sina förflyttningar på bilden. De fick markera ut otrygga sträckor och vilka sträckor som de bedömde som omvägar för att undvika risker. Som komplement till flygbilderna fick de fylla i en daglig manual med information om varje förflyttning: 1) Tidpunkt, 2) ljust/mörkt, 3) färdsätt, 4) eventuella medresenärer, 5) aktivitet/mål för resan, 6) otrygga sträckor/ställen samt förslag på förbättringar, 7) annan information om resan, 8) avstått från resa och skälen till det. Detta material var planerat att analyseras med hjälp av GIS-metoder (geografiska informationssystem). Det visade sig dock att deltagarnas vardagliga förflyttningar i hög grad var rutiniserade. Det rörde sig om ett mindre antal destinationer och färdvägar som upprepades under en vecka. Förflyttningar per deltagare sammanställdes därför manuellt.

De enskilda deltagarnas rapporter samt kartläggning och information om vardagliga förflyttningar låg till grund för enskilda intervjuer efter skolprojektets slut. I intervjuerna fick varje deltagare återigen rita ut sina vardagliga förflyttningar (vardagar och helger) på flygbilden som de hade använt under skolprojektet. Detta var inte särskilt svårt för deltagarna eftersom deras förflyttningar var rutiniserade. De fick också markera ut riskabla områden och transportrum samt redogöra för hur de hanterade dem när de förflyttade sig. I intervjuerna användes de fotografier av riskabla utemiljöer som tagits under skolprojektet. Deltagarna fick ingående berätta om sina erfarenheter av risker i relation till sina markeringar på flygbilden och till fotografier som visade hur det såg ut på marken.

En viktig metodologisk lärdom är att pojkarna under de enskilda intervjuerna berättade utförligt om sina erfarenheter av risker, något som inte framkom lika tydligt under skolprojektet. Deras dagliga kartläggning av förflyttningar under skolprojektet innehöll få markeringar av otrygga sträckor och omvägar. I intervjusituationen ritades samma vardagliga färdvägar in som i den tidigare kartläggningen, men där en del istället markerades som otrygga eller som omvägar.