Empiriska resultat

Den analys av data som har gjorts visar skillnader mellan deltagare boende i villa/radhus och i flerfamiljshus. Skillnader rör förflyttningar, tillgång till transportresurser och utsatthet för risker. Majoriteten deltagare boende i villa/radhus hade en eller flera fritidsaktiviteter utanför Lambohov som en del av deras förflyttningar var kopplade till. De skjutsades ofta med bil till och från dessa aktiviteter, men en del åkte också buss. De hade också tillgång till cykel som de använde för förflyttningar inom Lambohov. Av de deltagare boende i flerfamiljshus var det endast en som hade fritidsaktiviteter utanför Lambohov. Många av dessa deltagare tillhörde hushåll där det saknades tillgång till bil och de åkte buss mer sällan än de i villa/radhus. Många av dem saknade också tillgång till cykel. Ingen av studiens deltagare hade fritidsaktiviteter i Lambohov och ingen besökte den lokala fritidsgården i centrum.

För samtliga deltagare handlade vardagliga förflyttningar inom Lambohov om att ta sig mellan följande destinationer: det egna hemmet, skolan, kommersiella faciliteter såsom dagligvarubutik, kiosk och pizzeria samt busshållplatser. De flesta förflyttningar utanför skoltid utgjordes av att ta sig till och från kompisar boende i olika delområden i Lambohov. Det som skiljde deltagarna åt var att det sociala umgänget i regel följde boendet. Deltagare boende i villa/radhus rörde sig mellan delområden med denna boendeform placerad i utkanten av bostadsområdet. Deltagare boende i flerfamiljshus rörde sig mellan delområden bestående av denna boendeform placerade i bostadsområdets inre. Kompisar i olika boendeformer umgicks i regel hemma hos den som bodde i villa eller radhus.

Gemensamt för deltagarna – både pojkar och flickor och oavsett boendeform - var fokusering på risker i form av kränkningar, ofredande, trakasserier, hot, rån och fysisk våld av jämnåriga kompisgrupper boende i Lambohov. Dessa grupper benämndes för gäng av deltagarna. Deras definition av gäng var de som vill bestämma över andra, ha makt över andra i Lambohov och där maktutövning kopplades samman med dessa risker. Gemensamt var också lokalisering av risker till de utemiljöer såsom centrum, skolgårdar, bussgator och busshållplatser där dessa grupper ofta uppehöll sig efter skoltid och de transportrum som grupperna använde för att förflytta sig mellan dem. Samstämmighet mellan deltagarna rådde också vilka transportrum som de försökte undvika och vad som i dem representerade brister på skydd och omvänt; vilka transportrum som de aktivt sökte sig till och vilka kvaliteter i dessa som de uppfattade förebyggde och skyddade dem från risker.

Det som skiljde deltagarna åt med avseende på boendeform var utsatthet för risker. Utemiljöer och transportrum som dominanta grupper använde sig av sammanföll geografiskt med flerfamiljshusområdena i bostadsområdets inre. Deltagare i denna boendeform var tvungna att röra sig inom detta område för att ta sig mellan hemmet och olika destinationer. Deras rörlighet begränsades och försvårades avsevärt av dominanta grupper. För dem var det inte enkelt att nå önskade destinationer, vilket är en vanlig policydefinition av tillgänglighet. Att nå önskade destinationer och samtidigt skydda sig från risker innebar i regel att förflytta sig på icke planenliga sätt - i uterum som inte skapas för den typ av förflyttningar mellan delområden som deltagarna ägnade sig åt. Som transportrum uppvisade dock dessa de fysiska kvaliteter som deltagarna förknippade med riskprevention och skydd.

Publikationen behandlar mer ingående dessa kvaliteter. De empiriska resultaten har analyserats vidare och presenteras i form av trygghetsprinciper för tillämpning inom fysisk planering. Dessa principer utmärks av samspel mellan fysiska och sociala dimensioner av risker. Principerna svarar mot tonåringars rörelsemönster och trygghetsbehov, men också för andra invånare som bedriver ett rikt socialt liv i bostadsområden, vilket ger upphov till många förflyttningar.