Bakgrund och forskningsanknytning

Because territoriality is an expression of control by one group over a given area, it can limit the freedom of other individuals and groups to use the same area (Kintrea et al 2008:12).

Det var nog mest det att gå ut och bråka med folk eller vad man ska säga. Vi gick liksom runt i Lambohov. Tjejer säger fula saker. Killar dom slår, eller alltså bara Kom då, vill du nåt eller, går fram och sådär. Man tror alltså, man känner sig tuff. Man känner att jag är någonting, att jag är värd mycket. Att man är mer värd än andra för att man har ett gäng (Flicka, 14 år, tidigare med i ett gäng).

Som angavs inledningsvis baseras publikationen på de forskningsresultat som genererats genom projektet Ökad rörelsefrihet för pojkar och flickor inom transportsystemet. Projektets syfte har varit att utforska förhållandet mellan tonåringars mobilitet, risker och fysisk planering av bostadsområden. Projektet har utförts i bostadsområdet Lambohov i Linköpings kommun, ett område som byggdes ut under 1980- och 1990-talet. I publikationen fungerar Lambohov som illustrerande exempel för hur ett bostadsområde kan analyseras med avseende på risker i utemiljöns transportrum. Citat som förekommer i publikationen är hämtade från intervjuer med deltagare i projektet.

Lambohov består av ganska små och enklaviskt byggda delområden/husgrupper inom vilken en upplåtelseform och hustyp dominerar: villa- och radhusområden, bostadsrättsområden och hyresrättsområden. De förra är placerade i områdets utkant medan de senare är placerade in mot dess mitt. Cirka en tredjedel av bostäderna utgörs av småhus och två tredjedelar av lågbyggda flerfamiljshus vars utformning influerats av det danska bostadskonceptet tæt/lav. De flesta flerfamiljshus utgörs av hyresrätter. I området bor cirka 7000 invånare varav ca 350 tonåringar i åldern 13-15 år; den åldersgrupp som projektet fokuserade på. Ett tjugotal tonåringar deltog i projektet, både pojkar och flickor, boende i olika delområden och i olika upplåtelseformer i Lambohov. Deras vardagliga rörelsemönster och förflyttningar kartlades, inklusive hinder med avseende på risker och hur de försökte reducera risk genom olika vägval.

 

 
Flygbild över Lambohov

C = centrum S = skola

I Lambohov rörde sig dominanta grupper mellan centrum, skolgårdar och de nät som förbinder dem; centralt placerade gång- och cykelnät samt de båda bussgatorna. Detta område är markerat rött i bilden och förknippades med störst risk av deltagarna. Det gula området var också förknippat med risk, även det med fokus på gång- och cykelnät, eftersom dominanta grupper använde det för förflyttning till och från sina bostäder. Sannolikheten att stöta på dessa grupper var dock högre i det rödmarkerade området.

Bebyggelsen i det markerade området som helhet utgörs främst av hyresrätter. För deltagare boende inom det markerade området var det mycket svårt att undvika risker från dominanta grupper eftersom omliggande nät förband det egna delområdet med centrala funktioner och andra delområden

 


 

De första barnen i Lambohov växte upp till tonåringar i mitten av 1990-talet. Då uppstod också tonårsproblematik i form av så kallad gängbildning; ett fåtal kompisgrupper som tilldrog sig vuxenvärldens och polisens uppmärksamhet genom typiska ungdomsbrott såsom skadegörelse och klotter. De dominerade också över andra jämnåriga utomhus genom att ägna sig åt kränkningar, trakasserier, hot och våld. Denna riskproblematik fokuseras särskilt i publikationen. Graden av gängproblematik har varierat mycket sedan 1990-talet. Datainsamlingen skedde i början av år 2007 då en sådan problematik var aktuell, men den förbyttes till en lugnare situation följande år. Problematiken har dock alltid varit koncentrerad kring centrum och de uterum och vägnät som omger hyresrättsområdena. Riskerna har därför framförallt drabbat tonåringar i denna boendeform eftersom deras bostadsadresser gör det nödvändigt för dem att röra sig i dessa områden. Riskernas konsekvenser utgörs av rädsla och oro för att bli utsatt med försvårad och begränsad mobilitet som följd.

Många tonåringar i studien hade själva varit utsatta för verbala kränkningar och hot. För en del rörde det sig om upprepade gånger. En del hade också erfarenheter av grövre handlingar, av nära kompisar som utsatts för grovt våld, rån och rånförsök (samt hot och våld i samband med det) eller hade själva bevittnat grövre handlingar vid förflyttning i området. Mellan tonåringar spreds också kontinuerligt information om den här typen av händelser. Sammantaget hade tonåringar i Lambohov god kunskap om vad dominanta kompisgrupper var kapabla till. Deras riskbedömningar och strategier för att reducera risk stod i proportion till förekomsten av kränkningar, hot och våld i Lambohov. Det var endast tonåringar från villa- och radhusområden och som sällan rörde sig i riskabla områden som gjorde riskbedömningar influerade av medierapporteringen kring Lambohov. Det var också endast bland dessa tonåringar som det fanns uppfattningar om att Lambohov var ett tryggt område att bo i.

Lambohov ska inte betraktas som något extremområde. Dominanta kompisgrupper finns i många bostadsområden i svenska städer och med likartade konsekvenser för jämnåriga som i Lambohov. Resultaten från Lambohovsstudien är inte mer anmärkningsvärda än vad som framkommit i större kartläggningar kring ungdomar som brottsoffer. I Brås undersökningar om niondeklassares utsatthet åren 1995-2005 uppger en stor andel att de varit utsatta för något brott under det senaste året. Var tredje har blivit bestulen och drygt fem procent har uppsökt vård i samband med grovt våld (Svensson 2006) Att hantera risker var en integrerad del av vardagslivet för tonåringarna i Lambohovsstudien. Ur det perspektivet betraktade de även sin rädsla som vardaglig. Rädslan var tids- och platsbunden och dominerade därför inte hela deras livssituation. Ur ett annat perspektiv kan tonåringar betraktas som en invånarkategori vars vardagliga hantering av risker och dessas normalisering till följd av det torde sakna motsvarighet bland andra invånarkategorier i bostadsområden.

Den här typen av gängbildning i bostadsområden är väl beforskade men uppdelad i forskning som antingen fokuserar på socioekonomiska faktorer eller bebyggelseorienterad sådan. I deltagarnas vardagskunskap kring risker vävdes dock olika faktorer samman på för dem självklara och begripliga sätt utan hänsyn till denna forskningsuppdelning. Det bildar projektets analytiska ingång. Projektet har designats som en fallstudie med syftet att utifrån analys av en konkret empirisk situation identifiera forskningsfält och vid behov kombinera analytiska perspektiv på nya sätt för att belysa samspel mellan fysiska, sociala och ekonomiska faktorer (jfr Burawoy 1998). Designen leder inte till generaliserbara forskningsresultat i konventionell mening. De empiriska resultaten från Lambohov stämmer dock väl överens med de resultat som genererats via både den socioekonomiska och bebyggelseorienterade forskningen kring ungdomsproblematiker i bostadsområden.

Den socioekonomiska forskningen visar att gängproblematiker i regel utvecklas i låginkomstområden (Hawkins 1996, Muncie 2004, Musterd & Andersson 2006). Samtidigt existerar betydande skillnader mellan låginkomstområden byggda under olika epoker, där just de modernt producerade framstår som mest utsatta (Hillier & Hanson 1984). Frågan kompliceras ytterligare av att många studier inom bebyggelseorienterad forskning visar att det inom ett område med generellt hög ungdomsbrottslighet kan råda stora skillnader i brottsfrekvens mellan adresser (Clarke & Felson 1993, Newman 1972).

Den socioekonomiska forskningen är kvantitativt orienterad och arbetar med aggregerad data, vilket leder till att platsbunden information går förlorad i analysprocessen. I en mindre fallstudie är det dock möjligt att följa människors socioekonomiska villkor ”på marken”, i de olika typer av uterum som den fysiska utformningen av bostadsområden ger upphov till. Inom forskningen existerar vidare en relativt ensidig fokusering på låginkomstområden. För att förstå varför ungdomsproblem utvecklar sig i låginkomstområden är det intressant att jämföra med medelinkomstområden och varför de inte utvecklar sig där. Det råder inte endast skillnader i hushållsinkomst mellan områden utan också skillnader i urban design. Lambohov är ett socioekonomiskt heterogent bostadsområde. I projektet har den urbana designen för olika delområden, villa/radhus, bostadsrätter och hyresrätter jämförts med varandra och kombinerats med en analys av socioekonomiska förhållanden.

Forskningsresultat från två större forskningssammanhang har haft avgörande betydelse för att uppnå projektets syfte kring att belysa samspel mellan sociala förhållanden och fysisk planering. Det explorativa forskningsprojektet Young People and Territoriality in British Cities (Kintrea et al 2008), Department of Urban Studies, University of Glasgow har varit till stor hjälp för att förstå samband mellan ekonomiska förhållanden och utveckling av dominanta kompisgrupper som utsätter andra tonåringar för risk i bostadsområden. Bostadsområden i sex olika brittiska städer undersöktes genom fältarbete under 2006-2007. Hur tonåringars risker i dessa bostadsområden beskrivs och förklaras inom projektet, dess ekonomiska orsaker och sociala konsekvenser sammanfaller i stort med situationen för tonåringarna i Lambohov. Avsnittet kring Social Policy följer de förslag och rekommendationer som ges inom detta forskningsprojekt.

Forskningsprogrammet kring Space Syntax som bedrevs under 1970 och 1980 talet av arkitekturforskaren Bill Hillier med kollegor vid Bartlett School of Architecture and Planning, University College of London (se Hillier 1996) har bidragit med en fördjupad förståelse av den fysiska planeringens betydelse för de risker som utvecklats i Lambohov. Space syntax innebär att människors markanvändning studeras i förhållande till hur olika delar i den byggda miljön kombineras. Förflyttningar utgör den dominerande formen av markanvändning i urbana miljöer. Vägstrukturen har därför varit av särskilt intresse inom denna forskning.

Programmet utvecklades initialt för att försöka förstå huruvida den fysiska planeringen i modernt producerade bostadsområden med allmännyttiga bostäder som byggdes från 1960 talet och framåt i Storbritannien spelade någon roll, och i så fall vilken, för de gängproblem som snabbt växte till i dessa områden, ofta inom loppet av en tioårsperiod, samtidigt som de inte växte jämförelsevis i tidigare byggda arbetarklassområden. I Storbritannien i likhet med i många andra länder gjordes försök att komma tillrätta med problematiken genom satsningar på småskalighet och lågbyggda hus, förändrad arkitektur och estetisk utformning av bebyggelse och utemiljö, men även i nya områden uppstod denna problematik. Inom Space Syntax programmet fokuserades istället på den rumsliga konfigurationen, närmare bestämt vägnätens struktur i förhållande till placering av bebyggelse och öppna friytor, vilken förblev likartad oavsett valet av arkitektur och som skiljde sig radikalt från äldre bostadsområden. Inom programmet utreddes hur gängproblematiker hängde samman med förändringar i barns och vuxnas rörelsemönster och markanvändning i form av ålderssegregation som denna konfiguration gav upphov till.

Programmet ledde också till teoriutveckling kring förhållandet mellan rädsla/risk utomhus som socialt fenomen och fysisk planering. Hur byggnader och vägnät konfigureras kan också beskrivas som sätt att ordna eller inte ordna sociala relationer mellan människor i det fysiska rummet, exempelvis mellan barn och vuxna (Hillier & Hanson 1984) Denna teoriutveckling har haft stort förklaringsvärde för på vilka platser och vägsträckor som tonåringarna i Lambohov utsattes för risker av jämnåriga samt vilka de valde för att reducera dem. Avsnittet i publikationen kring Trygghetsprinciper och fysisk planering är baserad på denna teoriutveckling (se vidare Hillier 1996).