Bostadsområdesanalys – inledning

Det har hänt ibland att när det kommer gäng på gångvägen så har jag gått in mellan husen för att det är bättre att gå där än mitt där det inte syns om något händer. Där syns det ju i alla fall lite grann. Det är närmare husen och närmare folk, liksom överhuvudtaget (Pojke, 13 år).

Som beskrevs i det inledande avsnittet syftar den här publikationen till att belysa hur den fysiska planeringen med fokus på utformningen av olika vägnät i förhållande till gröna friytor och bebyggelse bidrar till förekomsten av trygga respektive otrygga transportrum i bostadsområden. Med termen transportrum åsyftas vägbanan och det omgivande fysiska rummet som människor ser vid förflyttning från en destination till en annan. Den centrala utgångspunkten i publikationen är att samtidig närvaro av människor i transportrummet representerar trygghet – en utgångspunkt som influerats av forskningen kring Space Syntax (Hillier et al 1996). Samtidig närvaro i transportrummet kan åstadkommas enligt två grundprinciper: 1). Rumslig och visuell kontakt mellan människor som förflyttar sig utomhus. Denna typ av närvaro är kopplad till trafikflöden, rörelseekonomin på olika vägnät, vilket vidare påverkas av nätens fysiska struktur (rutnät och trädstruktur) och deras geografiska placering i förhållande till varandra. 2). Rumslig och visuell kontakt mellan människor som förflyttar sig utomhus och människor som befinner sig inomhus, vilket sätter fokus på nätens placering i förhållande till bebyggelse respektive gröna friytor.

Nedan presenteras en riskanalys av transportrum i utemiljö där bostadsområdet Lambohov i Linköpings kommun fungerar som illustrerande exempel. Analysen bygger på forskningsresultaten från projektet Ökad rörelsefrihet för pojkar och flickor inom transportsystemet. Inom detta projekt kartlades tonåringars tids- och platsbundna erfarenheter av risker vid förflyttning utomhus. En metod som användes i projektet och som med fördel kan användas i riskanalys är utmarkering av riskabla transportrum på flygbilder (kommunlantmäteriet) som till skillnad från kartor innehåller fullständig geografisk information. I projektet kombinerades flygbilder med datainsamling på marken i form av fotografering. Den riskanalys som förespråkas startar således med att brukare geografiskt lokaliserar otrygga transportrum inom ett område. Därefter analyseras transportrummens fysiska kvaliteter utifrån i vilken utsträckning de båda trygghetsprinciperna är uppfyllda. Denna analys bildar underlag för hur vägnät, bebyggelse och gröna friytor kan förändras för att öka den samtidiga närvaron av människor i dessa transportrum.

Den här typen av riskanalys gör det nödvändigt att pendla mellan olika geografiska nivåer; dels på marken, dels på delområdes- och bostadsområdesnivå eftersom större geografiska strukturer påverkar transportrummen på marknivå. Åtgärder för ökad trygghet kan ske genom en kombination av förändringar på olika nivåer där resultatet utgörs av komplettering och samverkan dem emellan