Till bergstingsprotokollen databasen >>>
Registreringen omfattar perioden 1788–1851 med volymbeteckningen
AIbi:2–8. Perioden 1781–1787, AIbi:1, har inte registrerats på grund av att materialet är mycket svårtolkat, vilket innebär att kvaliten inte kan garanteras.
All registrering har skett källtroget, vilket betyder att alla förkortningar, gammalstavning osv. har bibehålls. Undantaget är datum som skrivs på modernt sätt för att anpassa det till datamediet och underlätta sökningar i databasen.
Registreringen är ett samarbete mellan Linköping University Electronic Press, ArkivData i Norrköping och Brukskultur Åtvidaberg. ArkivData har skött registreringen och Linköpings universitet ansvarar för kvaliten. Databasen innehåller 1.426 poster.
Landsarkivet i Vadstena, Bergstingsprotokoll, Åtvidaberg, Östergötland, 1788–1851, volymerna AIbi:2–8. Linköping University Electronic Press http://www.ep.liu.se/databaser/bergsting/
Vid 1500-talets början sköttes den statliga kontrollen av bergsbruken
av Kammarkollegium eller Räknekammaren, som verket ursprungligen kallades.
År 1630 införde Gustav II Adolf Bergamt, men instruktionerna för
detta var tämligen ofullständiga. Riksrådet Carl Bonde
utarbetade ett nytt förslag till stadga för en bergverksstyrelse.
Förslaget trädde ikraft 1637. År 1744 ändrades Bergamt till Bergskollegium.
Landet delades in i elva bergmästardömen och
från mitten av 1700-talet blev de 12 stycken. En bergmästare var
ansvarig för varje bergmästardöme. Bergmästaren var
tillsatt regeringen och underställd Bergskollegium. Bergmästaren
skulle övervaka driften och döma i tvister vid en särskild
domstol – bergstinget. Till sin hjälp hade bergmästaren sju
nämndemän. Brottsmålen kunde variera med allt från fusk
med invägning, betalning, tvister mellan bergsmän, bråk mellan
arbetare eller stölder, för att nämna några. Större
mål som dråp eller tvister om ägandeförhållande till
skog, som skulle införlivas i driften, sköttes av
häradsrätten som var den ”normala” domstolen.
Bergstingen hölls en gång om året, vanligen
i maj eller juni och utlystes från predikstolen i kyrkan senast tio
veckor innan mötets början.
Under 1800-talets första hälft diskuterades
specialdomstolarnas vara eller icke vara med utgångspunkt av
liberalismens idéer. Avskaffandet av specialdomstolarna skulle
åstadkomma en större likhet inför lagen, menade man och efter
1851 försvann bergstingen och målen övergick till de vanliga
domstolarna.
Sverige var indelat i bergmästaredistrikt och Östergötland tillhörde det 8:e bergmästaredistriktet. I distriktet ingick från 1643 även Södermanland, Jönköpings, Kalmar och Kronobergs län. Till Östergötland räknades också Lerbäcks och Snaflunda socknars bergslag. Dessa övergick från och med 1656 till det nybildade 5:e bergmästaredistriktet. Kronobergs län flyttades 1694 över till det nybildade 9:e bergmästaredistriktet och 1855 överfördes Jönköpings län till samma distrikt. Från 1855 kom 8:e bergmästardömet att bestå av Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Gotlands län. Den delen av Södermanland som fram till 1854 bestod av Stockholms län lades samman med Upplandsdelen och flyttades till det nybildade 3:e bergmästaredistriktet. En del av Jönköpings län tillhörde 9:e bergmästaredistriktet redan från 1700-talet. 8:e bergmästaredistriktet upphörde vid årsskiftet 1874/1875 enligt SFS 103/1874.

Harryson, Johan. Brott och straff i Åtvidabergs bergslag. En
undersökning av de brottmål som avhandlades vid Åtvidabergs
bergstingsrätt åren 1822–1851. Opublicerad C-uppsats vid
Linköpings universitet. Linköping 1998.
Inger, Göran. Svensk rättshistoria. 1997.
Tillhagen, Carl-Herman. Järnet och människorna.
Verklighet och vidskepelse. Stockholm 1981